Sprint
Jag är sur på mig själv. För jag tänkte sprinta ikväll. Så jag gjorde det. Jävla skit var det.
Kom dit, joggade ett par gånger fram och tillbaka för att värma upp lite mer än cykelturen dit, ville ju inte sträcka mig igen. Bra bra, inga problem liksom.
Och sen sprang jag. Första gången, gick rätt kass. Där var fan inte 100%. Andra, tredje, fjärde gångerna gick det bättre, men fortfarande inte så jag var nöjd. Kände av yrsel redan från början, och den blir ett sånt jävla hinder. Jag vågar inte ta i ordentligt när jag redan är yr, för jag vet att det blir ju värre av ansträngning.
Så när jag sprintat 6 eller 7 gånger så struntade jag i det och cyklade hem. Dåligt som fan. Jag blir så besviken på mig själv när jag inte klarar att pressa mig själv till att göra det jag vill göra. Kanske är det egentligen bra att vara lite försiktig, men jag vill inte vara försiktig. Vad fan vinner man på det?
Och jag vet ju att jag behöver inte presetera något egentligen, jag tävlar inte mot varken mig själv eller någon annan, och jag har inga mål jag vill nå, jag vill bara må bra. Men jag blir ändå sur när jag inte gör det jag ville göra, även om det egentligen inte spelar någon roll.
Nä. Det duger fan inte. Och det duger inte att gå omkring och vara missnöjd heller. Jag måste bli bättre på att pressa mig själv.
Kanske borde jag ut och cykla en sväng, bara för att.. tja, få något, även om det i sig kanske inte ger så jävla mycket. Helst skulle jag gå och gymma, men jävla värdelösa campushallen stänger kl 18 på fredagar nu på sommaren. Förjävla dålig stil.
Nu skiner solen med. Inte fan vill jag sitta inne och bara vara sur då.
